En Jul i regnskogen

Hej! Nu har vi varit med om en jul i Australien. Det kändes konstigt att inte vara hemma med familjen och att se firandet vi missade genom våra mobiler. Men trots bristen på äkta julkänsla så blev det ändå rätt bra.

Fredag efter jobbet packade vi in allt i bilen och körde fyra och en halv timme för att komma upp till Cape Tribulation. Resans höjdpunkter var dels då vi hittade en stor äng vid sidan av vägen med flera hundra kängurur, dels den 30km långa väg som var precis längs kusten, i solnegången dessutom! Utan tvekan den finaste väg vi har kört på.

Solen hann gå ner innan vi kom fram och dem sista 2 timmarna av körningen skulle vara genom kolsvart mörker på slingriga vägar i en uråldrig, oberörd regnskog… Men tack vare Teddys suveräna fokus så tog vi oss dit, precis som planerat (detta var såklart helt utan mobil mottagning också).

Så när vi kom fram till campingplatsen på noah beach så bestämde vi oss för att strunta i tältet och sova i bilen istället, det var träd över oss som skulle fungera bra som skugga och båda hade faktiskt saknat att sova i våran kära bil. Madrassen i bilen är ju, tro det eller ej, skönare än i vår flat.

Vi slog oss ner med alla andra, ca 30 personer från vårat hostel som också skulle campa där. Sånna härliga människor vi har träffat och alla tvivel vi hade haft, som tex chanserna för spöregn och krokodiler, så förstod vi där och då att detta skulle komma att bli en bra helg.

Men det började spöregna… sådär som det bara regnar i en regnskog. Vi sökte skydd under det lilla “tälttaket” som en kille hade ställt ut från sin van. Det blev en mysig kväll men kanske inte optimalt då alla blev dyngsura och det inte gick att göra så mycket mer än att springa efter skydd. Tillslut kröp vi in i bilen och somnade gott. Det blev inte för varmt heller vilket var skönt, vi hade nämligen köpt ett par batteridrivna fläktar från Kmart.

På lördagsmorgonen satte vi oss med de andra nyvakna för att koka snabbkaffe och te och göra gröt, men ack regnet kom igen. “Well its the rainforest what did you expect” sa alla till varandra. Jättekul.

Men snart så vände vädret. Långa promenader/upptäcktsfärder på evigt långa stränder, dagsfyllor, krokodiljakter, pizzor och fotbollsmatcher i solnedgången på stranden. Det var helt fantastiskt, och vi njöt av stunden. Vi var för en kort stund i paradiset, tillsammans med våra nya kamrater på en strand på kanten av en bergskedja av regnskog vid stilla havet, under den vackraste natthimmel någon av oss någonsin hade sett.

Sen kom julafton! Eller åtminstone för några av oss eftersom man firar jul den 25e här. Men vi vaknade på julaftonmorgon med ett leende och vi gick ner på stranden det första vi gjorde, med paket och julmössor. Och vi njöt där på stranden och öppnade dem finaste paketen och vi tänkte hem och föreställde oss hur julen skulle se ut där hemma.

Det var i stort sett det mesta av våran jul. Dagen fortsatte med att vi körde den fyra timmar långa resan tillbaka ner till Innisfail. Men vi stannade såklart i Cairns påvägen hem och tog ett dopp i den otroliga lagoonen dem har där. Men tillslut körde vi tillbaka hem och spenderade vad som var kvar av julen med lite god mat och julfilmer.

Vi tänkte hem på familj hela tiden och vi hoppas ni kunde njuta av julefriden som vi kunde. God jul i efterhand och Gott nytt år!

Advertisements

Julfest på Etty Bay

Nu har vi äntligen lyckats ladda in alla bilder från kameran, så nu kan vi dela med oss av lite bättre bilder igen!

Killen i rosa linne på bilderna heter Saul och har varit Teddys bästa mate och jobbkompis här sen vi kom hit, och han åkte härifrån för en vecka sedan nu. Helt klart ett av de svårare avskeden, Saul är en fantastisk människa och vi skulle gärna hälsa på honom i Skottland i framtiden.

 

En bättre helg

Nu har vi bara en månad kvar här! Men innan vi går in på det ska ni få läsa om veckan som varit.

Ännu fler paket har kommit, men de innehåller lite julklappar så de väntar vi med att öppna tills nästa helg. Vi jobbade båda bara fyra dagar den här veckan, för på torsdagen hade vi årsdag!

6år tillsammans firade vi med att köra upp till Cairns efter jobbet, först åt vi finmiddag, inte ätit så gott på länge! När vi var mätta och belåtna promenerade vi till bion där vi såg premiären av den nya Star Wars filmen, The Last Jedi. Ni förstår inte hur taggad Teddy har varit på den här filmen, i två år nu sedan den förra kom. Och vi tyckte båda att den var jättebra! Lite saker som hade kunnats göra bättre eller annorlunda, men overall riktigt bra film!

Filmen slutade vid midnatt, då åkte vi till hotellet vi snabbt hade bokat i bilen påvägen upp, det var så skönt att få sova i en ordentlig säng för första gången sedan i Sverige. Sängen vi har i lägenheten nu är okej, men den är ganska fjädrig och det är två singelsängar som är ihopknuffade till en dubbelsäng så inte optimalt. På fredagen började vi dagen med en sovmorgon (till klockan åtta, men det är lyx i farmlivet), sen promenerade vi runt i Cairns i några timmar. Åt en julbrunch på Cafe Fika, ett svenskt cafe! Köpte även med oss lite godis, pepparkakor, kaviar och knäckebröd därifrån. Alltid bra att ha. Det mesta är redan slut dock, haha. Sen blev det lite shopping med innan det blev dags att köra tillbaka.

1.5h i en varm bil gör väl vem som helst festsugen… Det var Gender Bender temafest på hostlet, så vi bytte kläder med varandra och så fick Teddy flätor i håret. Det var en bra kväll men som slutade med att Teddy tappade bort sin telefon. Lyckligtvis hittades den innan natten var över, dock med en spricka över skärmen.

På lördagen var det dags för julfest på stranden. Vi blev upplockade av minibussar vid hostlet som körde ut säkert 70pers från hostlet till Etty Bay. Riktigt bra dag med strålande sol, tomteluvor, gratis mat och dryck som allt ordnades av vår hostelägare. Riktig toppendag! (Får se om någon lyckas hitta oss på gruppbilden)

Nästa helg är det jul, planen är fortfarande Cape Tribulation, även om det kanske blir färre dagar än det först var planerat. Helgen efter har vi bokat boende i Cairns för nyår. Sen har vi bara två helger kvar här innan vi åker vidare på nya äventyr!

Fortfarande ingen dator, så bättre bilder från vår systemkamera får helt enkelt vänta, här är ett par mobilbilder sålänge.

Paket

Vecka sju och åtta klar. Förra veckan fick Teddy ett riktigt jobbigt fall av öroninflammation, som gjorde att han inte kunde jobba då. Det var riktigt illa ett tag, men blev bättre innan helgen var slut så den här veckan är han tillbaka på jobbet. 

Förra veckan fick vi hem ett paket med lite smått och gott från Johan och Madeleine, bland annat med en chokladkalender (mums!) och jobbtröjor som Teddy nu använder varje dag. Stort tack! 

Och idag har ett till paket anlänt, från Marie, med massor av svenskt saltlakrits! Vi blir så bortskämda här borta på andra sidan jorden. Tusen tack! 

Annars händer det inte så mycket här, veckorna rullar på. Det är väldigt varmt, speciellt för Teddy som är ute i fälten hela dagarna. Den här veckan var han tvungen att jobba 5 1/2 dag, i 33graders stekande sol. 

Vi har bokat in att åka till Cape Tribulation (googla, jättefint!) och campa över julhelgen tillsammans med våra vänner här, verkar kul men samtidigt är vi rädda att det kommer vara för varmt. En vecka efter, vid årsskiftet, stänger de ner parken för att det är för outhärdligt att vara där den säsongen… Bra timing av oss. 

Nästa helg ska vi ha lite julfirande här i Innisfail och på torsdag ska även jag och Teddy åka upp till Cairns och fira lite. Och snart är det nyår med, ännu är ingenting bokat. Börjar bli stressigt att bestämma oss för vad vi ska göra när vi är klara här uppe med, bara lite över fem veckor kvar nu. 

Allt som är säkert är att nu ska vi njuta av att ha helg. Gör det ni med. 

Etty Bay

Vecka 6 avklarad. Nu har vi alltså varit här i Innisfail lika länge som vi var i Australien innan vi kom hit. Galet!

Idag sken solen så vi tog bilen bort till stranden Etty Bay som ligger ca 15min bort. Mötte upp kompisar från hostlet där och det var jättefint! Det fanns en inhägnad där det gick att bada utan att oroa sig för dödliga maneter, hajar och krokodiler. Det var superhärligt att bada i havet igen! Dit vill vi definitivt åka fler gånger.

Nu blir det tacos och tvättning. Förbereda oss inför ännu en jobbig bananvecka. Kul att läsa alla era kommentarer här förresten! Anledningarna bakom den lite dåliga uppdateringen är dels att vi saknar en dator, så det är krångligare att få in bilderna. Och att veckorna ser ganska likadana ut, haha. Men ändå roligt att ni fortsätter läsa och kommentera varje vecka!

Vi har flyttat! 

Fem veckor tog det, innan vi äntligen fick nyheten att vi får flytta in i ett flat, som en delad lägenhet som tillhör hostlet men är 1000gånger bättre och fräschare. $10 mer i veckan bara, väldigt värt det.

Vi flyttade in i fredags efter jobbet, det är två sovrum (delar med ett irländskt par), ett vardagsrum/kök (soffa, tv, kylskåp, ugn, osv… yayy) badrum och uteplats. Dubbelsäng och gardiner, det känns så himla lyxigt efter de här senaste månaderna, haha.

Fredagens tema var Fairytales och alla var så glittriga och fint utklädda (Teddya skägg var helt rosaglittrigt även om de inte syns på bilderna). Lördag var en killes födelsedag och då hade vi lite drinkkväll. Söndag åkte alla till ett vattenfall i närheten som heter Josephine Falls. Det var jättevackert och alla badade där, utom vi. Philippa mådde dåligt så vi bestämde oss för att åka tillbaka dit en annan dag, bara cirka 20min med bil. In i regnskogen i berg. Coolt!

Vi har precis blivit klar med alla söndagssysslor (tvätta, handla, laga matlådor, osv) och ska nu ha en lugn kväll och verkligen vila upp oss ordentligt inför en ny vecka, det behövs verkligen. Speciellt för Philippa som kämpar hårt med att komma in i sitt nya jobb på farmen.

I övrigt har vi börjat fundera på en plan för jul, nyår, och även tiden efter vi är klara här. Det är mycket att se fram emot, men vi har det ganska bra där vi är med.

En månad redan! 

Plötsligt har vi varit i innisfail i en månad och har hunnit beta av nästan en tredjedel av vårat farmwork.

Philippa har fått en ny arbetsuppgift, numera står hon “in the back” inne i fabriken, där bananerna kommer in från gårdarna i stora plastsäckar på flak. De här bananerna hängs upp i kedjor i taket, för att åka in i banantvätten. Philippas jobb är att ta av alla plast-säckar från bananerna innan de åker in i tvätten (går snabbt till, och man vet aldrig vilka djur som väntar där under påsarna..) och sedan hänga undan alla påsar, knyta ihop, bära iväg, rulla ihop, knyta, kasta iväg dom upp på ett annat flak osv. Hela dagarna känns som långa träningspass och man blir väldigt smutsig och blöt. Och får insekter lite över hela sig. Men konstigt nog känns det ändå bättre än att sortera/mäta bananerna.

Den här veckan fick Philippa jobba fem dagar och Teddy fyra, så det är lite olika från vecka till vecka. En dag kom vi hem från jobbet till ett nytt paket hemifrån med massa godis och snus från våra fantastiska vänner Johan och Oneida! Så har ätit polly och djungelvrål hela veckan. Mums.

Fortfarande bra väder de flesta dagar, 30grader och strålande sol. Men regnet har börjat smyga sig på och det känns att regnasäsongen är påväg. Det ser vi inte fram emot. Ser att snö har kommit i Sverige och det ger blandade känslor. Hemlängtan blandat med Fan va skönt att vara här.

Vecka tre avklarad

Den här veckan fick Teddy jobba övertid varje dag, och som resultat av det har han fått problem med ena foten. Philippa däremot fick inte ens jobba tre heldagar denna vecka, pågrund av att farmen inte hade tillräckligt med jobb. Väldigt segt att gå runt i Innisfail ledig då vi vill tjäna så mycket pengar som möjligt.

Torsdag och fredag var det fest på hostlet. Det har flyttat in två nya svenska tjejer här så vi är inte längre enda svenskarna. Vi trivs mer och mer med alla våra nyfunna vänner här. Vi har ännu inte fått flytta in i ett “flat” som vi står i kö till dock, vilket vi hade hoppats, men hostlet känns inte längre lika illa. Något annat vi har gjort i veckan är att se igenom nya säsongen av Stranger Things, väldigt spännande och bra.

En dag kom vi hem från jobbet till ett stort paket hemifrån så vi har frossat svenskt godis hela veckan med, VÄLDIGT uppskattat! Tack så hemskt mycket Madeleine och Johan! Tomteskummet sparar vi tills december och saltlakritsen tar vi det långsamt med så än så länge är inte allt slut i alla fall. Och Teddy är väldigt nöjd över att ha snus igen med, något som våra nya vänner här ställer mycket frågor om då de aldrig sett något liknande, haha.

På lördag förmiddag tog vi bilen och körde upp till Cairns. Vi åt sushi, kollade i butiker och såg sen nya Thor-filmen på bio. Den var bra! Sen fick vi köra hem i mörkret, nästan alla från vårat hostel skulle festa och spendera natten i Cairns men vi kände för en lugn kväll hemma i Innisfail så att Teddy kunde få vila upp sin fot inför måndag.

På söndagmorgon märkte vi att vår dator gått sönder. Det innebär bland annat att tillsvidare blir det bara kassa mobilbilder här. Sen har vi idag tvättat, storhandlat, städat och såna roliga söndagssysslor. Nu ska vi förbereda lite matlådor för veckan.

Jobbet och Halloween

Ännu en vecka har passerat i Innisfail, den här veckan var inte alls lika hemsk som den första. Vi har haft soligt och fint väder, vi har lärt känna fler människor på hostlet/jobbet och våra kroppar gör inte riktigt lika ont längre (även om det fortfarande inte är en dans på rosor direkt). Vi försöker att vara positiva.

Philippas jobb: Inne i en stor bananfabrik. Till största del har hennes jobbuppgift varit “sorting”. Då står man vid de långa vattenkaren som ni ser på bilden nedan, och sorterar bort dåliga bananer i ett snabbt tempo. Nonstop åtta timmar om dagen. Det är tungt, stressigt och otroligt utmanande för psyket. Cheferna står och övervakar och talar om för dig varje gång du missar ett litet cut i någon banan osv. Vattnet bananerna flyter i är fyllt med gegg, levande insekter stora som små… Vi har till och med hittat levande men fladdermöss på bananerna. Det är bara att hantera snabbt och gå vidare. The bananas never stop coming.

Ett annat jobb hon fått göra en hel del med är att mäta bananerna. Då står hon bredvid sorterarna och ska hinna mäta alla bananer i lika snabbt tempo, och dela in dom i olika kategorier beroende på om de är: -20cm , 20-22cm, 22-28.5cm eller 28.5+ cm. Det jobbet är nästan värre än att sortera, just för att det är så mentalt ansträngande att bara se siffror hela dagen utan paus. Och det är mer stressigt. Efter att ha gjort det jobbet en hel dag och sen komma hem, sova och drömma om att göra samma sak hela natten… Vem som helst skulle ju kunna bli psykotisk.

Teddys jobb: Teddy går runt ute på dem oändliga bananfälten och sätter på säckar på bananklasar. Det innebär att bära en tung stege på axeln och klättra upp i träden för att trä på en sorts banankondom på gigantiska “bananfrön”. Efter att påsen är på så ska han också dra ner palmblad över frukten för att skydda den från solen, som ett parasoll, och sist ska han knyta ett snöre runt trädtoppen, klättra ner och spänna fast trädet åt motsatt håll som bananen kommer växa ner åt, för bananträd faller tydligen om man inte stöttar upp dem. Bananerna växer upp till att väga 80kg.

Detta gör han i 8.5h om dagen, non-stop med två korta raster, i sol som i regn. Men Teddy, trots en mycket tuff första vecka som gav honom tiotals stora blåmärken, lila tånaglar och ryggont som han aldrig i sitt liv varit med om tidigare, så är han rätt nöjd med sitt jobb. Han har en skön chef, riktigt härliga jämnåriga medarbetare som man kan skratta med hela dagarna, och så får han ju faktiskt vara utomhus hela dagarna. Plus att både Teddy och Philippa får jobba 5 dagar i veckan, något som tydligen är sällsynt här. Det kunde ha varit mycket värre.

Sammanfattning: Vi har lärt oss mer än någon behöver veta om bananer. Vi hatar numera bananer. Vi jobbar och bor med härliga människor.

Fredagens temafest var Halloween. Jättekul när alla går all in och klär ut sig!

Innisfail

Semestern är över.

Efter 6 underbara veckor längs Australiens östkust där vi har sett vattenfall, solnedgångar och exotiska djur, träffat nya vänner och skapat minnen för livet, så tog kapitel ett på våran resa slut. Vi lämnade Sydney med två mål; att uppleva så mycket vi kunde och att köra till Cairns. Vi lyckades tillslut uppfylla båda målen.

Efter att fått veta av jobbangenturen i Cairns att det fanns jobb åt oss i Innisfail körde vi ner dit, detta var på torsdagen för över en vecka sedan. Vi pratade med en tjej i receptionen på working hostlet “Budget Backpackers” och fick veta att vi kunde vänta tills söndagen med att checka in om vi ville spara pengar, då vi ändå inte skulle kunna få jobb förrän veckan efter. Det blev en sista helg i bilen, och vi spenderade den på en driver reviver plats tio minuter utanför Innisfail.

Vi hade strålande väder och spenderade helgen med att sola och bada (i en pool, det finns inte mycket möjligheter till annat bad här uppe). En riktigt rolig grej hände den helgen, den brittiska killen Richard som vi slumpmässigt träffat för andra gången uppe i Cairns träffade vi nu ännu mer slumpmässigt en tredje gång då vi insåg att vi sov på samma ställe!

På söndagen åkte vi och checkade in på hostlet… Rummet vi fick tilldelat var inte mycket större än vår bil, fönstret hade galler och väggarna och golven var fyllda med myror, kackerlackor och skräp den tidigare hyresgästen lämnat efter sig. Vi hade en stor AC som lät högt och det luktade gamla sopor överallt. Duschen hade svart golv, där det egentligen skulle vara vitt golv. Spindelnät osv osv. Vi kan ju bara konstatera att här har ingen städat på många år. Och för detta betalar vi tillsammans 2600kr i veckan. Ni kan ju försöka förstå ångesten vi kände när vi försiktigt satte oss på den stenhårda madrassen i sängen och kollade oss runt i rummet. Hade vi begått ett stort misstag? Då pengarna var slut hade vi inget annat val än att leva med det misstaget.

Morgonen efter vaknade vi till regn och Philippa åkte iväg för att provjobba på en farm, hon blev upplockad av en vit minibuss och tilldelad en neongul jobbtröja och en stor ångestklump i magen. Teddy blev kvar på hostlet utan jobb, med uppgiften att åka och tvätta på en tvättomat (tvättmaskinerna på hostlet är för äckliga av att alla tvättar sina bananjobbkläder där). Philippa hann bara komma fram till farmen och få visat för sig hur jobbet skulle gå till, när hostelägaren Steve kom och hämtade henne med den goda nyheten att hon hade fått ett fast jobb på en annan farm och därför slapp provjobba här. In i en ny minibuss, en läskigt snabb färd tillbaka till hostlet för att ordna med kontrakt osv, sen till en ny farm. Wadda Plantation heter farmen där Philippa nu är anställd fem dagar i veckan 7-16 i tre månader framöver. För att det här inlägget inte ska bli allt för långt kan vi beskriva våra jobbsysslor mer noggrant i ett annat inlägg sen, men det innebär att handskas med bananer…

På tisdagen fick även Teddy åka på en provjobbning på en annan farm närmare vårat hostel, han gjorde så pass bra ifrån sig att även han fick en anställning på fem dagar i veckan i tre månader. Kan tillägga att detta inte är en självklarhet, många här får endast jobba två dagar i veckan.

Resten av veckan såg ut såhär: Vakna, laga frukost och en extra macka att ta med, jobba hela dagen, komma hem helt slutkörda, handla och laga stor middag som räcker till lunchmatlåda dagen efter, sova, repeat. Sen kom äntligen helgen.

På fredagkvällen var det temakväll på hostlet, temat var “budget army”, vi var de enda som skippade att klä ut oss (insåg inte hur stort det skulle vara haha). Vi har lärt känna väldigt många underbara människor här, och har nu efter en vecka insett att det inte är riktigt så illa som vi först trodde. Alla som bor här sitter i samma båt, och alla är hur snälla som helst. Vår engelska och sociala förmåga har redan förbättrats. Och snart rullar även pengarna in, vilket kommer göra att saker känns en hel del bättre.

Annars händer det väldigt lite i Innisfail, ovant för oss som vant oss med att uppleva så mycket nytt varje dag. Det har regnat non-stop sedan vi kom hit, något Teddy är glad över eftersom han jobbar utomhus hela dagarna (Solen kan bli rätt varm här nere om ni missat det), men Philippa saknar värmen, stränder och havet. Vi försöker att tänka så lite som möjligt på att vi behöver spendera tre månader här om vi ska få ett andra års visum sen… Får se hur det går med det.